Det där med skägget
När Patric för några dagar sen sa att han tänkte raka bort det där lilla skägget under underläppen så surnade jag till lite, för jag tycker att det är väldigt fint. Och han märkte att jag surade till, fast jag svarade, jag vill helst inte att du gör det, men gör som du vill.
Så när jag kom hem igår så var den borta. Puts väck. Len som en flicka i hela ansiktet.
Han kunde inte sluta skratta åt minen jag gjorde när jag upptäckte det (för det ska tilläggas att det tog nån timme innan jag faktiskt såg det)
Jag blev faktiskt riktigt sur. För andra gången i vårat förhållande, sist var det ju det där med schnizeln, och det hoppas jag att så få som möjligt hängde med på.
Den kanske inte är så jättemycket men jag gillar den.
Men nu finns den inte mer alls. Icke skägget.
Han är lenare än mig och har finare hår.
Kanske borde odla lite hår på bröstet.
Nån måste ju vara mannen i förhållandet.
(Ok, jag jobbar på att komma över det, och han är fortfarande det finaste jag vet)
haha, du åt väldigt mycket schnizeln ;)
